Inlagd på sjukhuset i Alingsås

Den 10 mars blev jag alltså inlagd på avdelning 5, hjärtintensiven på Alingsås lasarett, för fortsatt utredning av det förhöjda Troponinvärdet. För första gången i mitt 63-åriga liv var jag intagen för vård på sjukhus. Jag hade tidigare besökt akutmottagningen som patient endast vid ett tillfälle och det var när jag som 14-åring krockat med en bil när jag olovandes körde moped och "råkade snedda för mycket" i en korsning, Gråbovägen/Sjömansvägen i Alingsås. Jag hade kommit över nycklarna och passat på att provköra då inte mina föräldrar var hemma. Det blev en läxa för mig.

Denna gång handlade det om hjärtat och misstankar om att allt inte stod rätt till. Jag genom gick ultraljudsundersökning, lungröntgen och diverse olika provtagningar innan jag tisdagen den 15/3 skickades med ambulans till Borås lasarett för kranskärlsunderökning, ett led i den totala utredningen. Läkarna berättade vad som skulle ske och bad om min tillåtelse att göra nödvändiga "korrigeringar" om så skulle behövas, korrigeringar av ev igensättningar av kärlen i form av insättning av s.k stent eller kanske balongsprängning av kärl. Självklart gav jag mitt godkännande till detta. Vad hade jag för alternativ? Jag trodde ju inte heller att det kunde vara så besvärligt eftersom allt skedde genom att en tunn tråd fördes in i en artär i höger arm allt under min egen övervakning via en TV-monitor. Dessutom hade ultraljudsundersökningen visat på ett starkt hjärta med bra genomflöde och lungröntgen och EKG var också utan anmärkning. Hur svårt kan det va?

Jag låg i Borås över natten och kl : 08.30 fördes jag in på operationssalen för det omtalade ingreppet, nyduschad o fin. Kände mig helt frisk och såg fram emot att få komma hem, trots att vårdpersonalen är fantastisk och maten smakar bra. Jag kan verkligen inte klaga.

Läkaren som gjorde ingreppet sprutade kontrastvätska  samtidigt som han skickligt förde tråden via artären och vidare till hjärtat och in i kranskärlen. Han sa inte så mycket men det tyckte jag var o.k. Han måste ju få jobba ostörd. Efter ca 25 min var han var klar och tog av sig munskyddet under tiden som han vände sig mot mig. Han förklarade lungt o sansat hur läget såg ut och det visade sig vara flera kärl som var igensatta och att han behövde diskutera fallet med övriga kollegor och med expertisen på Sahlgrenska. De skulle ha en telefonkonferens kl 13.00 så läkaren meddelade att han återkommer under e.m med mer information. Det kändes ju "så där"......