lördag 19 mars 2016

Tillbaka till Alingsås.

Jag fick ligga kvar på HIA (Hjärtintensiven) i Borås under e.m och vid 4-tiden berättade läkaren att man vid konferensen med den samlade expertisen i Borås och Sahgrenska kommit fram till att man förordade att göra en By-pass-operation och denna skulle utföras på Sahlgrenska så snart som möjligt. Alternativet var att göra flera ingrepp i form av balongsprängningar eftersom det var så pass omfattande förträngningar. En By-pass-operation som är ett relativt stort ingrepp skulle vara ett mer effektivt sätt att hantera problemet speciellt utifrån att jag även har diabetes, typ2. I telefonsamtalet med Eva kände jag hur det brast för mig och känslorna gjorde att jag hade svårt att prata vidare med henne i telefonen. Jag tänkte på henne och "barnen" och såg värsta scenariot framför mig under korta stunder. Den starkaste och återkommande känslan var trots allt att jag var buren av min skapare och att detta kommer att gå bra. Lyssnade mycket på musik och till tonerna av bl.a Roland Utbult och Peter Hallström kunde jag känna mig glad och trygg även om min fiende nummer ett gjorde sina försök att bryta ner mig. Han lyckades inte och kommer aldrig att lyckas !

Ambulans var beställd till kl:17.00 och det blev en återresa i en s.k "lättvårdsambulans", en fullt akututrustad bil men med bemanning av endast en sjuksköterska. Eva mötte upp på avdelningen med ett kärleksfullt men bekymrat leende o det var trots allt gott att vara tillbaka.

Jag fick tillbaka mitt gamla rum men nu med fönsterplatsen eftersom min förra rumskamrat Ulf nu hade förflyttats till Sahlgrenska för operation. Kände mig hemma samtidigt som jag nu kände den unkna doften av vårdavdelning med en doft av rengöringsmedel och urin som blev mer påtaglig med min nya rumskompis som inte var så pigg. Jag vädrade och använde sprayen på toaletten för att få till en något fräschare doft i rummet, där jag förstod att jag kommer att tillbringa ytterligare ett antal dygn. Nu hade jag en del att fundera på och jag kände mig ganska nedstämd stundtals men med flera goda vänners tröst och förböner och den alltid frigörande musiken som man numera kan bära med sig i telefonen vart man går så har funderingarna mer och mer övergått i det hoppfulla och positiva. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar