Arbetsplats Karlstad

I april 1989 började vi (Eva och jag) arbeta på våra nya arbetsplatser i Karlstad. Eva började på sjukhuset som narkossköterska och jag började som avdelningschef på räddningstjänsten i Karlstad. Den avdelning jag ansvarade för var räddningstjänstavdelningen med brandstationer i Karlstad (heltid), Molkom (deltid), Våberg (deltid) och Väse (deltid). En större organisation än vad jag tidigare arbetat i som i min nya chefsroll gav mig en rejäl utmaning. Jag fick efter egen begäran hos räddningschef Carl-Göran Jogmar ta över det ekonomiska ansvaret och det fulla personalansvaret för avdelningen vilket jag ansåg vara nödvändigt för att kunna utöva mitt chefskap fullt ut.

Karlstad har en intressant risktopografi med oljehamn, flygplats, kemindustri med tillverkning av bl.a klor, massaindustri, Europaväg och järnväg. Med min egen erfarenhet av att det gäller att skapa meningsfulla arbetsuppgifter för brandmännen när man inte längre har ambulans eller televakt, tillsatte jag ansvarsområden med eget budgetansvar för brandmännen vilket uppskattades mycket. Det fanns också avarter att hantera där vissa hade svårigheter att fokusera på jobbet man var anställd för och istället sysslade med egna företag även på arbetstid. De flesta hade ett starkt intresse och engagemang men det är alltid det fåtal som avviker som tar all energi ifrån dig som chef. Efter ett år gick räddningschefen i pension och en ny chef rekryterades. Det blev Stefan Bergström, tidigare säkerhetschef på Bofors som fick uppdraget och det blev starten på en intressant utvecklingsperiod för mig och en bestående personlig vänskap. Även Kenneth Ericson som nyligen anställts på förebygandeavdelningen blev en viktig arbetskamrat för det fortsatta arbetslivet. Vi la mycket energi på grupputveckling för att skapa engagemang och intresse och drog vid flera tillfällen iväg till de Värmlänska skogarna uppe i Torsby, ibland tillsammans med någon konsult, för att stärka grupper och individer för framtidens utmaningar.

Karlstad var centralort i Värmland vilket innebar ett trevligt och bra samarbete i länet med såväl SOS Alarm (beläget på brandstationsområdet), kommunförbundet, länsstyrelsen och övriga Värmlänska       kommuners räddningstjänster. Ett mycket givande och positivt samarbete. Jag satt även som representant för Värmland i Statens Räddningsverks utbildningsråd och jag hade några uppdrag som sakkunnig till stöd för Länsstyrelsen i Värmland och konsultjobb åt Räddningsverket.

Under våren -94 kontaktades jag av En tidigare brandmannakollega som informerade mig om att man sökte räddningschef i Lerum till en nystartad heltidsorganisation och jag blev också uppmanad att söka tjänsten. Efter moget övervägande och diskussioner på hemmaplan bestämde jag mig för att söka jobbet vilket jag också gjorde. Jag fick jobbet och tillträdde i augusti 1994.