Ett mångsidigt yrke

Att vara brandman åren 1973-1987 innebar att ha fått ett stort förtroende att arbeta med en spännande verksamhet, helt inriktad på trygghet för samhällsmedborgarna och på skadebegränsning och livräddning. Jobbet innehöll tre viktiga deluppgifter nämligen brandman, ambulanssjukvårdare och televakt. Brandmannajobbet omfattade brandsläckning, trafikolyckor, naturolyckor, länspumpningar m.m. Ambulansjobbet omfattade sjuktransporter utifrån tre prioritetsklasser där prio-1 är det mest akuta och prio-3 är planeringsbar i tiden. Olycksfall var en annan kategori som mer tydligt markerade att det var fråga om trafikolycka eller annan akut uppkommen skada med hög prioritet. Det vanligaste och mest förekommande var förstås den lågprioriterade transporten, från bostaden till sjukhus eller mellan sjukhus. Televaktsjobbet innebar att man satt i en telefonväxel och tog emot inkommande samtal och automatiska brandlarm. Det var vanliga telefonsamtal om t.ex ambulansbeställningar, frågor om eldning, brandskyddsfrågor, katter i träd, gropar i vägen och allt mellan himmel o jord. Det var samtal på larmnumret 90 000 från de kommuner som var anslutna till brandstationen i Alingsås och det var Lerum, Vårgårda, Herrljunga och Alingsås kommuner.

Olycks- och brandförebyggande arbete sköttes vid denna tidpunkt av de högre befälen på brandstationen och var inget som den enskilde brandmannen ägnade sig åt. Eftersom jag gick byggnadsteknisk linje på gymnasiet så fick jag erbjudande om att delta lite vid brandsyner och följde med vicechefen Stig Lycke vid några tillfällen och en första inblick i dessa frågor.

På kvällstid vardagar och på lördagar e.m och söndagar var det ovanligt med planerat arbete och schemat innehöll s.k "disponibel tid" vilket innebar att om det var lungt i övrigt så fanns det utrymme för att meka med den egna bilen eller att ägna sig åt något annat. På vårt skiftlag spelade vi en hel del tillsammans och gruppen "Eld o lågor" blev ett faktum. Vi spelade på någon enstaka fest men för övrigt blev det mest interna spelningar på brandstationen och i kyrkparken sena lördagkvällar. Den disponibla tiden försvann under  80-talet och ersatts av schemalagd arbetstid under större delen av den vakna tiden. Nattetid var det dock inte möjligt att lägga ut någon arbetstid, med undantag självklart för larm, så då vilade brandmannen sig inför det kommande storlarmet.

Brandmannasysslorna, som självklart innehöll ett stort mått av underhåll och service, matlagning, övning, fysisk träning m.m, utgjorde basen för arbetet medan ambulansarbetet och arbetet som televakt fordrade mer utbildning och erfarenhet innan man fick fullständig behörighet och förtroende för dessa sysslor. Bedömningen om man var mogen att gå in i respektive uppdrag gjordes av min egen förman, tillsammans med högre chefer.

Branmannnajobbet under denna tid var oerhört intressant och mångskiftande och det gjorde att jag stortrivdes med mitt jobb och såg stora utvecklingsmöjligheter för framtiden.